Vintern närmar sig och med den kommer kyla, mörker och snö. Men även
jul och massor av födelsedagar i den här familjen! =)
Riktigt kalla dagar finns det inget som värmer så bra som en eld i den gamla köksspisen. Det blir även en go´are värme i huset av att elda i pannan än av bergvärmen, så när det blir riktigt kallt då vill vi elda. Till alla brasor behövs
ved, massor av ved!
Förra vintern hade vi vår ved på bakgården i den gamlagamla vedboden eftersom vi rivit den gamla vedboden som stod "mitt i blickfånget" när man kom in på gården.
Ved i all ära, men att se en fallfärdig vedbod det första man gör när man kommer hem gör inte mig så glad.
Det blev ganska omständligt att ha veden på bakgården - långt att släpa den och ännu mera skottning att göra. Därför var ett av sommarens projekt att göra en ny vedbod närmare pannrummet, som vi lätt kommer åt (både att hämta ved och att kapa/stapla) och som inte förstör "utseendet" på gården.
Efter mycket funderande och olika förslag, så kom till slut sambon på den smarta och enkla (vi är annars inte så kända för att göra det enkelt för oss när vi håller på) lösningen att ha veden i bakre delen av carporten.
Nu är det nära och lätt att hämta ved hela vintern. Vägen till carporten skottas ju ändå, så ingen extra skottning behövs bara för att komma åt veden!
Det gick snabbt och var relativt enkelt (säger jag som inte gjorde det) att göra.
Boden är delad på mitten, så att vi kan ha ved för två år i taget.
Lite finjobb är kvar till nästa sommar genom målning och lite skönhetsfix.
Baksidan öppnades upp för att få
luftcirkulation och luckor så att veden går direkt från kapning ner i
boden utan att behöva bäras eller staplas - enkelt och smidigt! Och det
kanske bästa av allt - kapningen av veden sker på baksidan av garaget
så skräpet som blir behöver inte städas ihop om vi inte har lust för det stör ingen!
Tänk vad bra det blir ibland!
Extra mysigt och varmt blir det ju av att tända i den gamla köksspisen. Vad är det med eld som är så fängslande?
Den gamla vedlåren har äntligen fått flytta in. Tyvärr finns det inte plats för den inne i köket, men den är ändå nära till hands på kontoret strax innanför köket. (Försök att ignorera våra retrotapeter och korkmattan, detta rum har ännu inte genomgått någon förvandling.)
Från ved till några av gårdens djur...
Vi har haft lite sorg här på gården då vår stolta tupp Ceasar efter en tids sjukdom dog. Barnen var ledsna förstås och hönorna kände sig nog ensamma utan sin tupp. Vi har nu skaffat en ny tupp med det fantasifulla namnet Ceasar II!
En ung, snygg tupp som förhoppningsvis kan få fart på de gamla hönorna som inte alls levererar så mycket ägg som de gjorde i början. Faktiskt har vi inte fått ett enda ägg på flera veckor. Kanske är det dags att byta ut dom, men de är ju så söta,
Agda och Beata. Vår förhoppning står till den nya tuppen, annars får vi nog skaffa nya hönor, för det är ju ändå för äggens skull som vi har dem. För, som farfar säger - det är väl inte ett
ålderdomshem för hönor vi driver!
Även andra
typer av fåglar har varit mitt intresse ett tag....
Ett antal virkade
ugglor har producerats här hemma.
De här sötingarna får flänga runt med resten av familjen då de smyckar backspegeln i bilen.
Även familjens minsta
söting fick sig en ugglemössa att värma öronen med!
Kram Mia
