Vi har alltså blivit med höns. Något jag har funderat på ett tag, men inte varit så säker på. Egentligen så tycker jag att fåglar är lite småäckliga djur med sina
klofötter och flaxande fjädervingar. Usch!
Men en liten
lantisådra i mig tycker att det skulle vara mysigt
med ägg från egna höns och lite
charmigt med några hönor som går omkring och pickar på gården.
När så en kollega hade problem med att en av hennes tuppar blev
"misshandlad" av den andra tuppen och hon gärna ville hitta ett nytt hem till honom, tyckte vi båda att det var en
bra idé att jag adopterade tuppen tillsammans med två hönor, för att prova på i liten skala och se om jag över huvudtaget
vågar ha höns i min närhet.
Så bestämde vi och nu behövde fåglarna någonstans att bo och det var rätt bråttom, för tuppen släpptes inte in i hönshuset och han kan ju inte vara
utomhus när det blir kallt. Så det var bara att kavla upp ärmarna och ta itu med att tömma det överfulla uthuset som skulle få bli hönshus. Det har varit ett hem för höns förr, men det är nog rätt längesedan. Innan jag tömde det så var det fullt av blomkrukor, grillar, en gammal spis, säckar med spån
(som kommer väl till pass i hönshuset!) mm.
Det tog en hel dag att tömma och sopa ur huset. Men när jag föreslog att jag skulle
måla och fräscha till det där inne tittade sambon på mig som om jag kom från en annan planet och undrade om jag hade tänkt måla det i min favoritfärg -
vit! Nja, jag insåg väl själv att det inte var så stor idé att måla vitt inne i ett hönshus. Men när både jag och sambon blev knockade av en
förkylning så fanns det ingen tid för att måla varken i vitt eller någon annan hönsvänligare färg, fast jag tror inte att
Agda, Beata och
Caesar bryr sig så mycket om färgen, det är nog
bara jag som gärna hade velat ha det enhetligt i färgskalan därinne...
Mammas lilla hjälpreda!
Nu har de iallafall flyttat hit och hönorna lägger oftast ett
ägg per dag. Och det är verkligen roligt att kunna gå ut och hämta egna ägg, och få den där starkt gula färgen på pannkakssmeten och sockerkakan.
Men annars blev det nog lite så som jag befarat -
jag vill helst inte gå in till dem!
Tur att sambon är en duktig
hobbysnickare och har byggt det så fiffigt att jag inte behöver gå in till hönsen för att hämta ägg eller ge dem mat och vatten. Och än så länge så är det sambon som har varit snäll och gjort rent därinne - han är verkligen
guld värd!
Den bruna luckan kan öppnas in till redena och det går lätt att plocka ut äggen.
Till sommaren ska det bli en
hönsgård och färg på utsidan av hönshuset i iallafall! Sen får vi se om de tillåts gå ute fritt
(och bajsa överallt!) eller om de får hålla sig i inhägnaden!
Tanken är att vi ska skaffa några fler höns. Det är kanske i minsta laget att ha
två hönor till
en stor och ståtlig tupp!
Här är han, den stolte Caesar som äntligen får vara tuppen i sitt eget hönshus!
Hans kära makar, Agda och lilla Beata, håller sig alltid nära sin tupp.
Kram hönsmamman Mia
