Vårt lantkök

Det är väl hög tid att visa bilder på vårt färdiga kök. Det är lite småfix kvar det är därför jag inte velat lägga ut några foton. Egentligen hade jag velat ha det helt klart då. Men själva köket är ju klart, det som saknas är en hylla ovanför soffan (jag hittar inte någon som passar in) och färg inuti spiskåpan. Men jag har insett nu att det kan ta lååång tid innan dessa saker är på plats, så håll till godo - här är köket!

(Men först några förebilder på hur det såg ut före renoveringen...)

 Köket idag...

Mitt kära Smegkylskåp.

Äntligen har jag hittat den perfekta klockan!

Spiskåpan är i plåt men har målats med strukturfärg för att se murad ut.

Den här charmiga, gamla knopphängaren hittade jag i garaget belamrad med gamla verktyg. Lite rengöring och vit färg sedan passar den perfekt i vårt kök.

Lampan är ett gammalt original som har fixats upp.

 

Soffan full med kuddar är skön att vila på efter maten.

Jag älskar den här gamla tallrikshyllan!

En kristallkrona får lysa upp köksbordet.

 Ja, det var vårt kök. Renoveringen fortsätter förstås, rum för rum. Det tar tid, men oj vilken känsla det är när det är klart!

Kram Mia

Höns på Gården

Vi har alltså blivit med höns. Något jag har funderat på ett tag, men inte varit så säker på. Egentligen så tycker jag att fåglar är lite småäckliga djur med sina klofötter och flaxande fjädervingar. Usch! 
Men en liten lantisådra i mig tycker att det skulle vara mysigt med ägg från egna höns och lite charmigt med några hönor som går omkring och pickar på gården.
När så en kollega hade problem med att en av hennes tuppar blev "misshandlad" av den andra tuppen och hon gärna ville hitta ett nytt hem till honom, tyckte vi båda att det var en bra idé att jag adopterade tuppen tillsammans med två hönor, för att prova på i liten skala och se om jag över huvudtaget vågar ha höns i min närhet.
Så bestämde vi och nu behövde fåglarna någonstans att bo och det var rätt bråttom, för tuppen släpptes inte in i hönshuset och han kan ju inte vara utomhus när det blir kallt. Så det var bara att kavla upp ärmarna och ta itu med att tömma det överfulla uthuset som skulle få bli hönshus. Det har varit ett hem för höns förr, men det är nog rätt längesedan. Innan jag tömde det så var det fullt av blomkrukor, grillar, en gammal spis, säckar med spån (som kommer väl till pass i hönshuset!) mm.

Det tog en hel dag att tömma och sopa ur huset. Men när jag föreslog att jag skulle måla och fräscha till det där inne tittade sambon på mig som om jag kom från en annan planet och undrade om jag hade tänkt måla det i min favoritfärg - vit! Nja, jag insåg väl själv att det inte var så stor idé att måla vitt inne i ett hönshus. Men när både jag och sambon blev knockade av en förkylning så fanns det ingen tid för att måla varken i vitt eller någon annan hönsvänligare färg, fast jag tror inte att Agda, Beata och Caesar bryr sig så mycket om färgen, det är nog bara jag som gärna hade velat ha det enhetligt i färgskalan därinne...

 Mammas lilla hjälpreda!

Nu har de iallafall flyttat hit och hönorna lägger oftast ett ägg per dag. Och det är verkligen roligt att kunna gå ut och hämta egna ägg, och få den där starkt gula färgen på pannkakssmeten och sockerkakan.
Men annars blev det nog lite så som jag befarat - jag vill helst inte gå in till dem!
Tur att sambon är en duktig hobbysnickare och har byggt det så fiffigt att jag inte behöver gå in till hönsen för att hämta ägg eller ge dem mat och vatten. Och än så länge så är det sambon som har varit snäll och gjort rent därinne - han är verkligen guld värd!

  Den bruna luckan kan öppnas in till redena och det går lätt att plocka ut äggen.

Till sommaren ska det bli en hönsgård och färg på utsidan av hönshuset i iallafall! Sen får vi se om de tillåts gå ute fritt (och bajsa överallt!) eller om de får hålla sig i inhägnaden!

 Tanken är att vi ska skaffa några fler höns. Det är kanske i minsta laget att ha två hönor till en stor och ståtlig tupp!

Här är han, den stolte Caesar som  äntligen får vara tuppen i sitt eget hönshus!

Hans kära makar, Agda och lilla Beata, håller sig alltid nära sin tupp.

Kram hönsmamman Mia

Vår sommar med djur

Semestern i år började vi med en husvagnstripp tillsammans med mina föräldrar. Första stoppet blev Södertälje, där vi hälsade på min mormor Anna. Vi åkte till Torekällberget där vi hade fantastisk utsikt över Södertälje, lekparker och fick träffa olika djur, bl a kanin, gris och höns.

 

Vi blev helt förälskade i de afrikanska dvärggetterna som de hade där - så underbart söta och snälla!

Innan semestern så läste vi Nils Holgerssons underbara resa som kvällsbok för barnen och då var det ju extra roligt att det fanns två gäss som de kunde rida på och låtsas flyga iväg med!

 

Vi fortsatte vår semester i ett regnigt Norrköping och förstås ett besök till Kolmårdens djurpark.

I Söderköping hade de en utställning om djur i fablernas värld och vi träffade på en väldigt söt, eldsprutande  drake...

Några smådjur passade på att ha en mysig stund på vår husvagn...

Väl hemma igen efter husvagnssemestern var det dags att måla baksidan av huset. (Vi målade bara framsidan och ena gaveln förra sommaren.) När jag stod högst upp på stegen och målade blev jag plötsligt attackerad av en hel svärm med elaka getingar. Det visade sig att de hade sina bon bakom väggen jag målade och de gillade inte alls att jag var där. Det är inte så roligt att bli attackerad av ilskna getingar högst upp på en stege balanserande med målarburk och pensel, men jag tog mig ner helskinnad och med endast ett getingstick. Vi öppnade en lucka i väggen och blev lite förfärade över vad vi såg...

Längre in var det också fullt av getingbon, både gamla och nya. Men vi kom aldrig åt att knäppa kort där inne.

Som en avslutning på vår sommar med djur, så har vi fått tre nya familjemedlemmar. Låt mig presentera hönorna Agda och Beata och den stolta tuppen Caesar!

Måste också visa vad som låg i en stor blomkruka ute i hönshuset när jag rensade där innan hönsen flyttade in...

Den stackars musen hade ramlat i och kunde inte ta sig upp för de hala kanterna. (Stackars och stackars förresten - jag är ju inte alls förtjust i dessa djur...)

Kram Mia

Vackra vyer

Från vår balkong har vi en underbar utsikt mot sjön och bergen.

Från vår altan dock, ser vi vägen, garagen och en fallfärdig vedbod.

Fast inte nu längre... Vedboden rev vi i höstas och har nu en betydligt bättre utsikt åt det hållet (ja, när majkasan som inte kunde brännas pga att det blåste för hårt mot huset väl har blivit till aska, vill säga).

Veden fick vi istället förvara i carporten, i cykelboden och i pannrummet. Det ska ju bli en ny vedbod så småningom, men vi har inte riktigt bestämt vart den ska byggas.

Någon som inte har några problem med att bygga är Edvin. Han är alltid redo för nya projekt. Är inte han och farbror J ute och gör älgpass kring gården så bygger han ihop saker av det han hittar. Nu senast blev det en båt! Ett piratskepp är det förstås, med en planka som alla ovälkomna får gå på.

Ni som är uppmärksamma ser att det saknas något - en piratflagga! Då pappan var med och hjälpte till vid själva båtbygget så föll det på mammans lott att fixa en flagga. Att sy är ju inte min starkaste sida, men jag har faktiskt ritat och klippt ut mönstret, ska nu bara sy ihop allt så kan flaggan hissas.


Just nu går jag runt här på gården och funderar hur jag vill att vår framtida trädgård ska se ut. Vi har ju ett antal kvadratmetrar till vårt förfogande, men för tillfället är det mest ogräs, tistlar och gammal bråte. Man kan hitta lite vad som helst hos oss - det är alltid spännande att kika omkring - under en stor Hägg på baksidan, fastvuxen på en sten hittade jag gamla, rostiga medar från en spark! Undrar vem som har åkt spark i den eländiga terrängen??? 

Eländig terräng och vackra vyer hade vi härom helgen när vi fjällvandrade på Helags. Det senare hade vi gott om, men det första var inte så farligt faktiskt - men det var ganska mycket snö kvar på fjället vilket också medförde att det var mycket vatten som vi fick vada oss igenom. Men en härlig tur var det och planerna just nu är att vi ska göra om det nästa år.

Nästa år blir det kanske en tur ända till toppen.


Kram Mia